Vikta påsar

Några exakt mått kan jag inte bjuda på då jag själv förlitat mig på ögonmåttet. Jag hoppas att bilderna är självförklarande. Under tiden som jag pysslade ihop påsarna satt sonen och tejpade.

Han ställde sedan upp som presentatör av den färdiga produkten.

Och när han hade gjort det så ville självklart dottern göra detsamma. 

Vad påsarna ska användas till återkommer jag med. 

Testing testing

Jag fick för mig att jag skulle testa om det går att smälta maxipärlor på samma sätt som t ex Helena på bloggen craftandcreativity gjort med småpärlor.

Det gick sådär.

I alla fall, ugnen på 200 grader, pärlor på högkant på en plåt med bakplåtspapper.

In en stund, ut när det verkar lagom.
Så här blev några.

Så här blev andra.

Nu återstår det att se vad det blir av det här. Barnen hittar säkert något användningsområden för de misslyckade och de lyckade kan bli ett pianohalsband.

Så syr jag mina vimplar

Jag använder:
en mall i papp
rullkniv
linjal
skärunderlag
sax
tyg
snedslå / kantband
symaskin
tråd

Jag har gjort en mall av grövre papp. Sen lägger jag tyget dubbelt (räta mot räta om det är mönstrat) och börjar med att skära ut remsor som är så höga som mallen. Då använder jag mig av en stor linjal och ett skärunderlag som jag köpt på Panduro. Skärkniven eller rullkniven är köpt på samma ställe. Det finns ett set att köpa.

Sen skär jag ut efter mallen och lägger den åt olika håll för att minimera spillet. Jag har gjort mallen trubbig eftersom man annars måste klippa bort spetsen innan man vänder den ut och in.

När jag skurit ut så många vimplar jag anser mig behöva syr jag ihop dem räta mot räta. Jag syr ända ner i spetsen (som är trubbig). Jag lyfter heller aldrig pressafoten mellan vimplarna utan matar in en vimpel efter den andra. Det gör att de sitter ihop och man lätt klipper isär dem utan att få en massa trådar som ska klippas av. Jag bryr mig inte om att fästa tråden heller.

Sen kommer det tidsödande arbetet att vända på vimplarna och få ut spetsen. Till det använder jag något spetsigt och långt, typ en sticka eller en sax. Man får vara lite försiktig så att man inte sticker hål.

Därefter stryker man vimplarna och klipper bort de små flärparna upptill.

Själva monteringen är det roligaste. Först syr jag ihop det vikta kantbandet en bit så att man kan använda det till att knyta fast vimplarna. Sen lägger jag vimplarna in emellan kantbandet och syr. Enkelt och det blir
snyggt.

Sen är det klart!

Just den här uppsättningen har jag gjort med mitt eget bröllop i åtanke. Var de ska sitta återkommer jag till.

Få ändan ur vagnen

Igår var jag så trött. Jag gick och lade mig redan vid halv nio. Och då hade jag ändå slumrat en stund på middagsvilan och legat och dragit mig framför morgonbompa. Jag hade ingen geist igår.

Men lite sömn gör underverk så i morse tog jag tag i saken och plockade ur alla lådor i köket och dammsög rent dem och torkade ur. Rensade ur lite och organiserade. Det var välbehövligt och skönt att fått gjort innan semestern börjar på riktigt. Nu är det bara kylskåpet och badrumsskåpet kvar.

Sen tog jag även tag i ett pysselprojekt som länge varit planerat. Det blev en hel del tapet över när vi tapetserade om barnens rum och jag hade tänkt klä några lådor med den tapeten.

Lådorna är små skokartonger och jag började med att pensla lim på undersidan och placera kartongen mitt på det tillklippta arket. Därefter klippte jag snett in mot hörnen, limmade på sidorna och vek upp dem. För att få ner pappret i hörnen gjorde jag små klipp även där.

Sedan klippte jag ett klipp till så att en spetsig triangel blev utklippt och efter att ha limmat vek jag upp kortsidan. Om man inte klipper bort blir det för tjockt lager med tapet och då går inte locket på.

Man hade säkert med fördel kunnat använda tapetklister, men jag använt Skollim från Casco som jag penslade på för att få det jämt. När jag gjorde locken var det svårt att få pappret att ligga kvar tillräckligt länge för att det skulle fästa så jag fick sätta klädnypor runt om.

Så här blev resultatet.

Enda chansen att få något pysslat på dagtid med barnen hemma är att låta dem vara med. Det är lite mer tålamodskrävande, men förhoppningsvis lönar det sig i längden. Här är vad dottern åstadkom.

Nu har jag varit på tejpen igen

Jag köpte en liten radio för några år sedan som har fått stå i vårt köksfönster. Det har den inte tyckt så mycket om. Den har blivit guldaskig och dessutom verkar den dra till sig damm som sedan inte går att torka bort.

Länge tänkte jag att jag skulle virka ett fodral till den eller nåt. Men så var det ju det här med tejp. I ett infall tejpade jag helt sonika runt om. Det hade säkert kunnat bli snyggare med en annan tejp och med lite rengöring av själva radion innan.

Men samtidigt är det ju det som är så härligt med tejpen. När jag tröttnar på den polkagrisrandiga radion är det ju bara att dra loss tejpen och sätta på ny. Eller så kanske jag faktiskt virkar ett fodral.

Korkat?

Jag är en urtidsmänniska. Jag är en samlare. Hoarder skulle kanske vissa säga, men jag föredrar nog samlare för jag har faktiskt förmågan att slänga.

Mitt korksamlande går tillbaka kanske 10 år och det har, kan man säga, accelererat kraftigt senaste året. Det är då framför allt samlandet av korkar av champagnetyp. Vänner har involverats. När vi träffas kan jag få en liten påse med korkar. Tur jag har vänner som gillar bubbel. Vid nyår går jag ut och kollar om jag inte kan hitta några i snön... Nu har dessutom grannarna börjat skjuta sina bubblekorkar medvetet mot vår tomt så att jag bara kan gå ut i trädgården och plocka dem.

Det är nämligen nu de ska användas som hållare till placeringskorten på bröllopet.

Den ursprungliga idéen var att sätta en nål i dem och sedan sätta kortet i nålen. Nålarna köpte jag för en massa år sedan på Granit och är bra om man har en anslagstavla. Det har inte jag (men kan kanske fixa med resterande korkar). Men så kände jag att det lätt blir lite vingligt och att de kanske ramlar omkull för lätt.

Så det fick bli att skära ett snitt med en hederlig morakniv.

Jag fick några bröllopstidningar av en vän och i en av dem fanns just den här idéen. Men jag har inte tagit den därifrån utan kom på den helt på egen hand. Det är lite roligt det där, att man kommer på en idé som någon annan redan kommit på utan att man visste om det. Det blir ju svårt att hävda att jag var först med idén. Och det är inte heller särskilt viktigt.

Den här korken skar det lite i hjärtat att skära i. Den satt i en flaska av "märket" Claudius Caesar som min syster gav till mig efter en resa till Bulgarien eller nåt liknande. Jag får helt enkelt se till att den hamnar på min plats.

För att trycka namnen har jag använd mig av en uppsättning stämplar med bokstäver från Panduro.

Men jag är kanske inte helt övertygad om att det blir stämplade kort då det inte gick att stämpla utan att få "hörn" på bokstäverna. Samtidigt är det kanske lite charmigt och ger en viss känsla. Vad tycker ni?

Karin och Elin på Stickpodden pratade i förrförra avsnittet om stickade, virkade och andra ihoppysslade accessoarer och skickade mig till den här bloggen som samlat 25 saker man kan göra med korkar. Otroligt inspirerande!

Men även svenska Pysselbolaget har pysslat med korkar. Här finns ett skönt inlägg om nyckelringar. Det kan definitivt bli något jag gör när andan faller på. Så enkelt, men ändå genialiskt.

71 stycken blev det till slut.

Enkla flaggor med tandpetare och washitape

Inget nytt alls. Men kul.

Man behöver tandpetare och washitejp.

Tejpen borde ni känna igen vid det här laget. Den kommer från IKEA och har använts flitigt. Flaggorna har redan använts för att pigga upp i vardagen. 

Så här blev det när tejpen kom i händerna på min dotter.