Risken att sticka eller virka med restgarn är ju att restgarnet har en underlig förmåga att helt oförhappandes ta slut. Disktrasan som jag virkade på i mitt lilla youtube-klipp blev aldrig någon disktrasa.
Dels kom jag fram till, efter att ha använd den gröna våffelmönstrade disktrasan (se bild nedan), att våffelmönstrade disktrasor inte är så bra. Virkade disktrasor överlag ska nog undvikas, stickat is the shit.
Dels tog garnet slut i bilen på väg till semestern.
Efter semestern, när den stackars halvfärdiga disktrasan och den stackars virknålen legat inknölade i facket på förarsätet i 6 veckor, tog jag tag i projektet och tänkte om. Det skulle nu bli ett nytt täcke till dotterns dockskåpssäng. Det som tidigare låg där var stickat av restgarner, men även där tog garnet slut så att det färdiga resultatet inte riktigt blev som det var tänkt.
Jag virkade helt sonika på en picotspets och vips var disktrasan ett täcke.
Men så satt vi och lekte på rummet idag och dottern frågade var täcket till sängen var.
- Jamen, det ligger ju där, mitt framför dig.
- Nej mamma, det där är ju mattan.
Jahaja tänkte jag. Så kan det bli.
Dockhuset fick dottern av min mormor i julas men det är först nu som hon verkligen leker med det. Det är så roligt att sitta och lyssna på henne när hon har sånt sjå med sina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar