Baku, dag 3 & 4

På fredagen hade vi tänkt åka till ett vattenland norrut, men då personalen på hotellet sa att det skulle ta en timme att komma dit blev vi lite osäkra. Klockan var redan rätt mycket och vi hade ju egentligen ingen aning om vad det var för ett ställe. Så vi stannade kvar på hotellet och njöt av dess pool. Det var en riktig slappardag som jag tror vi alla behövde, både småbarnsmammorna och arbetsmyrorna.

Det blev en lätt lunch då våra "clubsandwich" inte var så stora som vi var vana vid. Vi fick varsin, i och för sig, väldigt god smörgås.

Trädgårdsmästaren tyckte väl kanske lite synd om oss så han kom med ett glas bär. Söt gubbe!

En annan söt gubbe var det här. Mitt på ett torg satt en stenläggare och fixade lite. Mitt i natten. Och i stället för koner hade de ställt upp sådana här söta små smurfar.

På lördagen sov vi länge och sen blev det lunch på Baku Boulevard. Köttgrytan smakade gott av någon ört eller krydda som jag inte kunde identifiera. När vi hade ätit upp kom det in ett sällskap svenskar. Och inga svenskar som helst utan textförfattarna till Loreens Euphoria, Tomas G:son och Peter Boström. Häftigt och höga odds på det så vi tog modet till oss och bad om ett foto tillsammans med dem.

Efter lunchen var det dags för lite expressshopping i ett stort köpcentrum. Det var på intet sätt billigt, men inte heller dyrt. Det blev lite smycken, en klänning till dottern och sen smågodis. Jag tror det är första gången jag sett plockgodis utanför Sveriges gränser. Vaniljfudge, löständer, stekta ägg och jungfrubröst fick det bli.

Efter en kort sväng på hotellet klädde vi upp oss och återvände till staden för lite mat och uppladdning inför finalen. Det höll på att bli en Marilyn här vid de fina konstverken då det blåste en del den här kvällen. Jag hade dessutom glömt min bolero, tights och extraskor på hotellet. Samtliga artiklar hade varit skönt att dra på sig efter finalen då det hade regnat och jag hade dansat sönder mina fötter.

Vi åt mat på en riktig turistfälla. Gubbarna som spelar domino var förmodligen inhyrda...

Efter en ljummen öl i öltältet och så där 500 foton på oss tillsammans med azerier i olika åldrar begav vi oss till arenan. Säkerhetspådraget var massivt och jag vet inte hur många kontroller vi gick igenom. Personalen var alltid lika trevliga, respektfulla och glada. Perukerna åkte på och det blev fler fotograferingar. Vi hittade snabbt våra platser och insåg att vi satt mycket bra till.

Inga bilder kan göra upplevelsen rättvisa. Det var så härligt att få lyssna och se på alla bidrag. Känna trycket i arenan. Mest liv var det när Ryssland, Turkiet och Sverige uppträdde. Jag blev förälskad också, men det tar vi i ett nytt inlägg senare.

När det var klart att vi hade vunnit sprang vi fram så långt vi kunde för att jubla, hoppa och sjunga (skråla). Vi träffade landsmän och euforin var total. Så klart. Men nån efterfest blev det inte då klockan började närma sig fem och vi skulle åka hem vid tolvtiden på söndagen.

Baku, dag 1 & 2

Jag får nog ta den här redogörelsen för min resa till Azerbajdza..., Asserbadj... till Baku! i etapper.

Och jag tänkte att bilderna skulle få göra grovgörat.

Flygresan påbörjades på Arlanda med mellanlandning i Istanbul. På plats gick det trots våra farhågor mycket smidigt att få visum. 80 dollar rök redan där, men det var ju ingen större idé att pruta. Vi tog oss med en vit (men förmodligen svart) taxi till hotellet. Nattportiern var en glad prick som vi gillade från första början. Vi fick ju träffa honom rätt mycket då vi ofta släntrade in till hotellet mellan två och fem på nätterna.

Hotellets pool låg lite udda till då man kunde köra bil runt den.

Torsdagen var Saras dag då vi ägnade oss åt lite kultur. Giz Galasi (Maiden Tower) hade jag läst mig till skulle vara ett måste och det var fint, men de utnyttjade kanske inte riktigt byggnadens potential. Det var i alla fall fin utsikt. Tornet ska ha fått sitt namn av att en dotter till nån stor Khan kastat sig ner från tornet då hon inte fick gifta sig med mannen hon älskade.

Vi strosade omkring i Icherisheher (Gamla stan) och njöt i fulla drag av att vara på plats. Tidigare på dagen hade vi hämtat ut biljetterna och insett att vi hade mycket bra platser. Vi hade också hört oss för var man skulle kunna bevittna den andra semifinalen på kvällen och fick en plats på strandpromenaden utpekad.

Så efter en vätskepaus med läsk begav vi oss ned mot vattnet. Strandpromenaden var inte att leka med.

Vi hittade stället med storbildskärmen och blev mycket glada när vi även fann ett öltält med billig öl. 1 manat = 1 euro (ung.) = 1 öl.

Efter några lättdruckna öl gick vi till Fountain Square och tittade på fontäner.

Och åt den bästa pizzan jag någonsin ätit tror jag. Det kan ha berott på att jag inte ätit något sen frukost och klockan nu var närmare fem, men det var något speciellt med bottnen som gjorde att den smakade så otroligt gott. Till det, öl så klart.

Sen blev det taxi hem till hotellet för uppfräschning inför kvällens happening.

Middag med icke-turist-anpassad-meny blev det på kvällen så jag tror att jag åt lamm. Sen promenad ner till storbildsskärmen. På bilden har jag försökt fånga de brinnande skyskraporna, men det gick så där. På kvällen blev vi även intervjuade av en azerisk reporter. Vi stack ju ut lite med vår längd, hudfärg och hårfärg. Så kanske har vi varit med i tv... Det var i alla fall riktigt roligt att se på semifinalen tillsammans med en massa folk. Efter semifinalen åkte vi hem och nannade på vårt lyxiga hotell.

Eurovision i Baku

Imorgon drar jag till Azerbajdzjan och Baku för att bese finalen av Eurovision Song Contest 2012. Känns lite smått overkligt nu när jag sitter och tittar på första delfinalen. Men det är sanning. Det kommer inte bli nåt bloggande alls, inte på nån blogg då jag kommer ha fullt upp att uppleva, inspireras och partaja.

Men när jag kommer hem ska jag så klart redogöra för min resa in i minsta detalj.

På återseende.

Till användning

Jag köpte en ganska dyr pryl på Panduro för ett tag sedan och den har väl inte riktigt använts så flitigt som den skulle behöva göra för att betala sig. Men så när jag gjorde mjölkkartongsetuierna kom den till användning.

Den lilla bygeln gör att pappret ligger still när man trycker ut hålet. Jag köpte den mest för att få till snygga hål i kort och etiketter. Så till jul kommer den gå varm...

Man kan ju också använda den om man vill leka tågkonduktör.

 

Ta itu etui

Dags att ta itu med alla korta stickor som ligger lite huller om buller i en stor låda.

Fantastiska bloggen metamorphosis inspirerade till att göra sticketui av mjölkförpackningar. Nåt måste gått lite fel dock för mina strumpstickor var för långa för att få plats. Jag var nog lite för hård med saxen. Men virknålarna passade finfint. Och avmaskningssäkerhetsnålarna.

Blocka - sticka och blogga samtidigt?

- Hur har det gått idag?
- Bra. De sov länge, samtidigt. Tror du jag gjorde något vettigt då?
- Nä, du stickade väl. Eller bloggade.
- Jag blockade faktiskt.
- Vad är det? Blogga och sticka samtidigt, eller?

Det skulle man ju kunna tro...

Den här gången blötlade jag hela plagget och spände sedan upp det på pusselmattan jag gav till sonen i 1-årspresent. Egomamman gör det igen!

På grund av platsbrist fick ärmarna ligga dubbelt, men det ska nog inte vara några problem.

 

Dagens tips

Jag är lat. Det har jag i alla fall alltid fått höra från lärare och föräldrar.

När jag inte har min telefon med stickappen KnitMinder tillgänglig (eller för den delen penna och papper) använder jag banderoller för att räkna upplagda maskor eller varv.

Ett riv kan t ex representera 10 upplagda maskor.

Jag må vara lat, men ur latheten kan det komma en hel del kreativitet. Se bara på Lata Lucy...