Söndagens garnmässa gav mersmak.
Bara att få omges med garn ger inspiration. Att dessutom få träffa andra som kan saker som jag inte kan inspirerar ytterligare.
En stickerska som har varit med de tre åren som garnmässan anordnats tar alltid med sig något nytt och spännande. Första året lärde hon mig hur man stickade med magic-loop. Andra året stickade hon patent med två färger. Det lärde jag mig tyvärr inte då jag inte riktigt hade tid att sitta ner hos henne den gången. I år hade hon med sig en underbart vacker pläd stickad med entrelac eller näverstickning som hon själv kallade det. Instruktionsvideo finns
här. Jag har inte tittat på den ännu då jag inte haft tid att sätta mig ner och verkligen lära mig något nytt.
En annan stickerska och bloggerska som dök upp var
Lisa. Hon gjorde mig sällskap på stickcaféet och pratade stickning online uppe från scenen efter modevisningarna (som jag, trots min motvilja, deltog i). Vi träffades ju även förra gången så det var kul att återse henne och hennes svärmor. Hon lärde mig hur man stickar så att det ser vävt ut genom att lyfta maskor. Det måste jag prova! (när jag är klar med åtminstone ett av alla de projekt som påbörjades i helgen).
En instickad bil prydde entrén till hotellet. Bilen är instickad av
Urban Knitting Lidköping och bilen fungerar faktiskt, även om den inte får köras i trafik. I bakgrunden ser ni hotellet Lumber & Karle. På platsen där det ligger gick jag på dagis (eller förlåt, förskola, eller nä, det hette f*n i mig dagis då) när jag var liten. Jag träffade även min syslöjdslärare från grundskolan. Det var hon som lärde mig att sticka (och tydligen även min mamma också). Min mamma lärde mig inte vad jag vet och nu är det snarare jag som lär henne. Jag brukar få sticka klart hennes påbörjade projekt då hon lider av något syndrom som gör att hennes stickningar bli liggande halvfärdiga i uppåt 30 år.
Min mamma som anordnar mässan är fantastisk och jag vet att hon redan planerar för nästa års event. Och jag kommer självklart vara där då också.
