Stickfri vecka

Det händer inte ofta - att jag inte stickar eller virkar på en hel vecka. Och speciellt inte när jag vet att jag ska sitta i en bil i 3,5 timme enkel resa. Men i och med att jag inte hade något direkt på några stickor och inte visste om jag ens skulle kunna sitta normalt då jag har skadat svanskotan så tog jag inte med mig något sticke på skidsemestern.

Så ni kan ju förstå hur sticksugen jag är nu.

Mitt senaste projekt var en Summer Dawn som blev för stor till mig, men perfekt för min mamma. Så den överlämnade jag nu när vi träffades. Hon fick den i födelsedagspresent, oblockad och utan knappar.Jag hoppas få visa några bilder efter att vi träffas nästa gång (förutsatt att hon blockat den och sytt i knappar).

Det har varit många småprojekt på senaste tiden och dessa har jag redovisat på Intragram (man blir lätt lite "lat" som bloggare när "insta" finns). När det inte är något märkvärdigt så brukar jag nöja mig med att visa upp det på Intagram.

I det här blogginlägget tänkte jag istället berätta lite om skidsemestern. Tanken är lite att den här bloggen inte längre kommer vara enbart en stick/virk/pyssel-blogg. Så ni får ursäkta om jag i framtiden kommer bli lite mer personlig och röra mig utanför ramarna.

Lillkillens första dag i skidskolan. Han fick pröva på att åka skidor förra året och kunde åtminstone stå på skidorna då. Nu var utmaningen att få honom att bromsa och svänga.

Direkt efter skidskolan somnade han på en bänk i värmestugan och vi fick åka hem till stugan lite tidigare än tänkt då han fick feber.

Men nästa dag var han ute igen och till slut lärde han sig faktiskt att både bromsa, svänga och åka knapplift. Allt tack vare dessa underbara skidlärare. Sonen blev mycket förtjust i sin Nisse.

Även dottern gick i skidskola - fortsättningskurs. Hon kunde i slutet av veckan åka blå backe utan bekymmer, åka ankarlift själv och åka gupp.

Själv fick jag också lite utbildning då jag och syrran åkte manchesteråkning en morgon. Så mycket manchester blev det inte eftersom den (alltså den nypistade backen) var täckt av ett blötsnötäcke. Men vi fick i alla fall en hel del bra carvingtips från en erfaren skidlärare, som vi båda blev lite förälskade i. I och med att jag hade ont i svanskotan kunde jag inte riktigt åka som jag brukar, men jag var ju tvungen att testa Djävulsgapet (extrasvart backe). 

När min mamma och pappa kom upp mitt i veckan hade min mamma med sig min gamla skidjacka som hon sydde till mig på tidigt 90-tal. Tyget har hon kvar i sin butik så nästa år blir det kanske små västar till alla kusinerna så att de är lätta att känna igen i backen. För den här jackan kan man ju inte missa.

Sista kvällen tog mamma och pappa hand om alla barnen och jag, min man, min syster och min svåger kunde äta vildmarksbuffé på "hotellet". Det var härligt att få göra sig lite fin, kunna avsluta en tanke utan att bli avbruten av barnskrik och tala med vuxna.