söndag 22 april 2012

En helg utan stickning

Jag tar inte för vana att blogga om sådant som inte berör pyssel av något slag, men nu gör jag ett undantag.

I fredags tog jag och min dotter tåget till hembygden. Redan på pendeln sa dottern: Vet du vad, mamma? Det här är kul.

Opellae


På centralen åt vi lite lunch som fick följa med på tåget.

Opellae

Vid byte av tåg festade vi till det med en cupcake och caffe latte. En synnerligen dum idé då vi inte heller nu hann äta upp. I stället fick jag släpa på en unge på ett fullt tåg med en mugg i ena handen och en vagn i andra som värsta lattemorsan.

Opellae


Hur som. Vi började vår helg med shopping i Vara. Jag hade föresatt mig att inte pyssla den här helgen för att helhjärtat pyssla om dottern. Men för framtida pyssel behövdes så klart material. På Hemfliten Lin och Ull var det en liten utställning med amigurumis av Virkfantomen. Fantastiskt fina skapelser!

Opellae

Opellae
Jag köpte lite Candy och Merino Extra Fine. Vi matade grisen med Candy.

Opellae


På fredagskvällen läste mormor godnattsaga och när dottern sov slängde hon fram en kasse med Candy och ett nytt mönster. En traktor fanns det garn för så det var ju bara att kapitulera och börja virka. Ett hjul hann jag knappt med innan sängen kallade.

Opellae

Opellae
På lördagen var det teater på Vara konserthus. Pettson och Findus - Tuppens minut. Fantastiskt föreställning och efteråt fick man träffa dem båda för fotografering och autografer. Jag blev mäkta förvånad när den 2,5-åriga dottern frågade efter ett papper för Pettson att skriva på. Men Findus var nog ändå favoriten.

Opellae


På kvällen blev det middag och lek hos bästa kompisen och hennes döttrar. Tjejkväll i kvadrat.

På söndagen fick vi nån timme över för lite tillsyn av "sommarnöjet". Det framkallade väl i och för sig mest ångest då rabatterna mer liknade gräsmatta och gräsmattan mer en mossig mosse. Underhållet har halkat efter då jag underhållit mig med barnafödande.

Opellae
Opellae
Men det fanns så klart ljuspunkter också. Aklejorna vid dörren blir vackrare för varje år och dottern allt säkrare på fyrhjulingen.

Nu återgår vi till det normala, men jag har verkligen uppskattat den här helgen tillsammans med min viljestarka dotter. Hon är utan tvivel bästa flickan in världen. Nu ska jag bara lära henne att det heter vurpa och inget annat.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar