Spontantejpat

Jag såg en bild på instagram och blev inspirerad. Tyvärr kan jag inte komma ihåg vad användaren hette... Men den här idén är alltså inte min egen.

Tejpen är inköpt på IKEA (i trepack med två mönstrade). Den lite sneare snickarboden är dotterns verk.

Min langare har varit här

Det har inte blivit många stickminuter den senaste månaden. Abstinensen kan inte förnekas. Men jag har inte haft tid/ro att sticka eftersom plugg och jobb tar upp det mesta av min tankeverksamhet och fysiska närvaro. Hemmet har åsidosatts och den stackars maken ser knappt röken av mig. Så fort han kommer hem från jobbet lämnar jag över barn och disk till honom och sätter mig med näsan i en bok. Förhoppningsvis är det över nu.

Men så var jag ju tvungen att städa lite eftersom min langare kom upp i fredags. Ja, hennes make hängde också med. Langaren är så klart min garnbutiksägande mamma. Hon tog med sig (förutom ett efterlängtat piano) sju stycken DROPS-kataloger. Men inget garn. Så det är väl egentligen som om en langare skulle visa knarket för en missbrukare och sedan inte ge det till hen.

Nu har jag i alla fall gått igenom dem alla och satt post-its på intressanta ställen så att jag kan köpa garn i påsk.

Stickfri vecka

Det händer inte ofta - att jag inte stickar eller virkar på en hel vecka. Och speciellt inte när jag vet att jag ska sitta i en bil i 3,5 timme enkel resa. Men i och med att jag inte hade något direkt på några stickor och inte visste om jag ens skulle kunna sitta normalt då jag har skadat svanskotan så tog jag inte med mig något sticke på skidsemestern.

Så ni kan ju förstå hur sticksugen jag är nu.

Mitt senaste projekt var en Summer Dawn som blev för stor till mig, men perfekt för min mamma. Så den överlämnade jag nu när vi träffades. Hon fick den i födelsedagspresent, oblockad och utan knappar.Jag hoppas få visa några bilder efter att vi träffas nästa gång (förutsatt att hon blockat den och sytt i knappar).

Det har varit många småprojekt på senaste tiden och dessa har jag redovisat på Intragram (man blir lätt lite "lat" som bloggare när "insta" finns). När det inte är något märkvärdigt så brukar jag nöja mig med att visa upp det på Intagram.

I det här blogginlägget tänkte jag istället berätta lite om skidsemestern. Tanken är lite att den här bloggen inte längre kommer vara enbart en stick/virk/pyssel-blogg. Så ni får ursäkta om jag i framtiden kommer bli lite mer personlig och röra mig utanför ramarna.

Lillkillens första dag i skidskolan. Han fick pröva på att åka skidor förra året och kunde åtminstone stå på skidorna då. Nu var utmaningen att få honom att bromsa och svänga.

Direkt efter skidskolan somnade han på en bänk i värmestugan och vi fick åka hem till stugan lite tidigare än tänkt då han fick feber.

Men nästa dag var han ute igen och till slut lärde han sig faktiskt att både bromsa, svänga och åka knapplift. Allt tack vare dessa underbara skidlärare. Sonen blev mycket förtjust i sin Nisse.

Även dottern gick i skidskola - fortsättningskurs. Hon kunde i slutet av veckan åka blå backe utan bekymmer, åka ankarlift själv och åka gupp.

Själv fick jag också lite utbildning då jag och syrran åkte manchesteråkning en morgon. Så mycket manchester blev det inte eftersom den (alltså den nypistade backen) var täckt av ett blötsnötäcke. Men vi fick i alla fall en hel del bra carvingtips från en erfaren skidlärare, som vi båda blev lite förälskade i. I och med att jag hade ont i svanskotan kunde jag inte riktigt åka som jag brukar, men jag var ju tvungen att testa Djävulsgapet (extrasvart backe). 

När min mamma och pappa kom upp mitt i veckan hade min mamma med sig min gamla skidjacka som hon sydde till mig på tidigt 90-tal. Tyget har hon kvar i sin butik så nästa år blir det kanske små västar till alla kusinerna så att de är lätta att känna igen i backen. För den här jackan kan man ju inte missa.

Sista kvällen tog mamma och pappa hand om alla barnen och jag, min man, min syster och min svåger kunde äta vildmarksbuffé på "hotellet". Det var härligt att få göra sig lite fin, kunna avsluta en tanke utan att bli avbruten av barnskrik och tala med vuxna. 

Vändbar mössa i ull och alpaca

Mössan är stickad med en tråd ekologisk babyull från Marks&Kattens och en tråd DROPS Alpaca. Jag använde stickor 4 och tror att jag la upp 90 maskor. Den är stickad på rundstickor med resår längst ned och sedan 5 räta, 1 avig varvet om. Detta gör att den faktiskt blir rätt snygg även från avigsidan.

Det är alltid lite riskfyllt att sticka en mössor på frihand, de har alltid en förmåga att bli för korta. När man provar sitter de bra, men sen när ungen är uppe och springer så kryper den upp tills den sitter som en liten kippa. Barnen kan ha mössan, men jag tror att den skulle passa bättre på någon med lite mindre huvud, en tvååring eller liknande. Nån som känner en sådan?

Pimpat bord

I kväll pimpade jag och dottern ett bord. Det är ett Klubbo-bord från Ikea som vi till en början hade som soffbord, men som barnen sedan övertagit som lekbord. De är rätt slitna vid det här laget och helt ärligt rätt trista. Ett annat av borden fick ju en sydd spis på sig för något år sedan.

Planen var att göra Fia med knuff på det stora bordet, men det har inte blivit av. Det andra bordet som syns på bilden fixade vi också en kväll efter middagen. Det är gjort med bred tejp (duck tape) från Panduro. Sen är det någon som gjort lite extra pimpning på bordets ben med tejp från Ikea. 

Så efter middagen satte vi på vaxduk på bordskivan med hjälp av häftpistol. Jag höll på rätt ställe och dottern sköt stift. Innan dess hade jag skruvat bort bordsbenen och sandpapprat ytan som var lite bucklig. När tyget var på plats skruvade dottern på benen igen, nästan helt utan min assistens. Och sedan lekte vi "Fixa rummet!" där jag fick vara den nya tjejen, Amanda, och hon var Loa vars mamma tydligen hade dött av ett spjut i lungorna. Hon var tydligt fritidsledare som sysslade med spjutkastning och vid en träning hade något uppenbarligen gått fel. Dotterns fantasi är det då inget fel på. 

Hur som helst, bordet blev bra. 

Bästa julklappen! En rekommendation för alla stickentusiaster och andra.

Igår var jag och min syster på "Knitting Peace" på Artipelag ute i Gustavsberg. Hon hade gett mig biljetterna i julklapp.

bilden lånad från Expressen

Och det var fantastiskt! Jag rekommenderar föreställningen varmt för alla som stickar, men även andra som är intresserade av kultur. Cirkus helt i min smak!

Innan föreställningen kunde vi titta på en liten utställning när allt var stickat / virkat i vitt. Jag stickade några varv på en stickning som låg framme.

Föreställningen var otroligt inspirerande, vacker, spännande och suggestiv. Här kan du läsa en recension. De har även en Facebook-sida.

Kudde av makens gamla tröja

Min man tyckte förutom om att gå i allt för stora tröjor. I en av tröjorna var det hål mitt på. Synd att slänga en så fin tröja, tänkte jag, och gjorde om den till en kudde. Kanske inte världens finaste, men 

ändå lite cool.