Tweed till vadå?

Efter att Stickpodden lovordat tweedgarn så innerligt så fick jag för mig att jag kanske skulle prova. Jag har inte gillat det förut då jag inte riktigt gillar noppor och spräcklighet. Men det här garnet som var med på garnmässan i Kvänum kunde jag inte riktigt motstå.

Det är lite lyxigt och även där kan jag vara inspirerad av Stickpoddarna som mer och mer börjar bli ena riktiga garnsnobbar.

Det blir nog så efter ett tag. Man vill liksom ha ut mer av stickningen. Man köper dyra stickor och dyra garner.

I alla fall. Jag köpte fyra härvor av Tussah Tweed från BC garn och har ingen aning om vad jag ska ha det till. Jag såg framför mig en kort, figurnära kofta med korta ärmar, kanske med lite puff, men hittar inget mönster som uppfyller kraven. Är det så att du är dags att ta steget till att formge en egen design? Mössor, vantar och annat smått är ju en sak. En kofta är en helt annan. Är jag redo? Får se till att djupläsa i min Stora bok om stickning.

Garnmässan 2013 (nä, inte Syfestivalen på Stockholmsmässan)

Utan Garnmässan på Lumber & Karle i Kvänum. Ett samarrangemang med Hemfliten Lin & Ull i Vara.

Det är nu fjärde året i rad som jag beger mig ner till min hembygd i slutet av oktober för att vara med på garnmässan min mamma ordnar. I år var jag mannekäng och instruktör. Jag visade hur man virkar krokodilvirkning (även om jag kanske inte var så bra på att lära ut...) och hur man stickar in sin hörlurssladd. Till det momentet hade jag gjort ett litet instruktionsblad som jag sent omsider hittade i min stickpåse. Här hittar ni det.

Jag träffade många trevliga stickerskor, bland annat VisaLisa, och det hade varit skönt att slippa mannekängandet så att jag hade haft mer möjlighet att nörda ner mig i stickningens förtrollade värld med t ex VisaLisa eller någon annan entusiastisk stickare.

Tyvärr hann jag inte ta så mycket bilder, om ens en enda vettig, så det här inlägget blir rätt trist. Jag får väl fylla ut med lite bilder på mitt älskade torp som jag hann besöka i ungefär 10 minuter...

Och på det garn som fick följa med hem. Jag fyllde i princip den lilla resväskan... 

Halloween

Nya tider, nya traditioner, nytt pyssel.
Tillfälligt nytt utseende på bloggen...

I år pysslade jag ihop sugrör med huggtänder.

Jag och dottern pysslade ihop färggranna lyktor.

Och några färglösa spöken (lite ihopsnott tylltyg och dubbla lager silkespapper). Ögonen har dottern ritat dit.

Inspirationen till huggtänderna är hämtade ifrån Varabarasaras instagram. Bara namnet är ju fantastiskt...

Man tar ett sugrör.
Klipper till lite huggtänder (jag använde pappkasspapper...),
målar lite blod på (här har jag använt min rättningspenna...).
Sätter fast huggtänderna på sugröret med lite tejp (den vita eltejpen åkte fram igen...).
Klart!

Till lyktorna behöver man:
glasburkar
lim
pensel
silkespapper
sax
ståltråd
avbitartång

Klipp till småbitar av silkespappret.

Pensla på lim på burken.

Sätt fast pappersbitarna på sidorna och på botten om lyktan ska hängas upp.

Vira ståltråd runt kanten högst upp och gör en stor ögla för upphängning.

Låt torka. Häll i sand eller salt (som jag använde då jag inte orkade gå till lekparken för att hämta sand) och lägg i ett ljus. Sanden är till för att ljuset ska ligga still i lyktan. Glasburkarnas bottnar är inte riktigt flata och när ljuset halkar runt riskerar man att det blir allt för varmt på en enskild punkt.

Bröllopet - festen.

Det var min systers idé att ha bröllopsfesten i magasinet på våra föräldrars gård. Magasinet hade varit festlokal förut, men då endast på nedervåningen. Det fanns minst sagt saker att uträtta för att detta uthus skulle bli en fungerande festlokal.

Först skulle de röjas ur, byggas lite golv och nya trappräcken. Brädfordringen skulle bytas ut på en vägg och nya fönster monteras. Sen skulle de så klart målas och städas. Vi använde kompressor, högtryckstvätt och skrapor för att få fort smutsen. Och ändå fick vi dammsuga varje dag sista veckan för skiten verkade krypa ut ur stockarna.

Elektriker var på plats och lämnade efter sig läcker belysning, men också en fet faktura. Snickare (och tillika bartender) fixade till en liten scen och sittbänkar.

Vi hittade en hel del roligt på magasinet. De här träskorna var inkörda bakom rensen (den där stora gula grejen ovan). Drickabacken var full med urdrucka gamla flaskor med äppelöl. Och ett musbo.

Kronan i taket har alltid stått inne på magasinet så länge jag kan minnas. Koskyltarna har hängt i ladugården som numera är borta (och uppeldad av min numera äkta hälft). Idén till att ha bilder på brudpar från tidigare generationer fick jag från min mans kusin bröllop som var förra året. Man kan verkligen se olika moden.

Dukningen gjorde vi kvällen innan och ni känner igen korkarna... Det är min mamma som skrivit namnen. Och skurit pappret, för inte köper man väl placeringskort för dyra pengar när man kan köpa ett helt ark för 16 kronor?

Programmen är också egenhändigt ihopsnickrade. Eller ja, de är faktiskt ihopsydda med förstärkt söm. Tack mamma! Fast det var ju min idé.

Självklart fick lite lavendel vara med även på programmet. Och utanför magasinet hade min mamma gjort så fint så fint!

Bröllopet - vigseln.

Vi vigdes under lönnen i min torpträdgård. Jag har säkert nämnt det här stället förut och det har verkligen en egen plats i mitt hjärta. Jag spenderade stora delar av mina tonår i det här huset. Oftast med en pensel eller hammare i handen.

Gästerna anlände med buss och fick traska den sista biten med en kohage på ena sidan av vägen och ett vetefält på andra. 

Vissa platser var reserverade. Bänkarna lånade vi från baptistkyrkan i angränsande socken. Där gick jag själv i söndagsskola som barn.

När alla hittat en plats tågade vi in till "Intåg i sommarhagen" av Wilhelm Peterson-Berger. Lillkillen kom lite på efterkälken då han hellre ville testköra en bil han hittade precis innan. Han kom sedan nedsläntande i sin egen takt...

Det var borgerlig vigsel och för att "dryga ut" ceremonin sjöng en lokal förmåga två låtar. Den första var "Somebody" av Depeche Mode och den andra "Hos dig är jag underbar" av Patrik Isaksson. När det var dags för ringpåförande gick det lite trögt så jag fick hjälpa till. Det ska tilläggas att den här dagen var nog den absolut varmaste på hela sommaren...

Sen var det klart, glädjen var stor och konfettin flödade.

Ungefär 10 minuter efter att vigseln var avklarad dundrade åskan lös och det kom regn. Som tur var hade vi ett partytält uppställt för kakbuffén. Gästerna speds ut där det fanns tak, tältduk eller trädkrona. Det ska ju betyda tur att få regn i buketten...

Kakorna var så klart hembakade. Några bakade jag och några bakade min mor. Sylten till syltkakorna är kokt av min syster. Havrekakorna med russin är makens mormors specialitet och det är en ära att ha fått receptet, även om måtten var ungefärliga (kaffekoppsmått är inte så vanligt nu för tiden).

Och lillen fortsatte leka med sin bil...

Efter lite mingel begav sig jag och numera äkta maken iväg med fotografen för att ta vackra bilder i hagar och hägn. Gästerna tog bussen till festen. Och därmed avslutar jag dagens bröllopsfrossa. 

Brudklänningen - the full story

Jag fick ju för mig att sy min egen brudklänning. Jag sydde en testklänning och sanningen att säga så blev den inte så bra, men jag tänkte väl att "Jaja, nästa blir bättre". Men den blev inte så mycket bättre. En hel del saker kom jag till rätta med, men bysten fick jag liksom inte till. Jag började sy klänningen ungefär en månad innan den stora dagen så man kan inte säga att jag var ute i god tid. 

Till slut fick jag ta lite hjälp av en sömmerska. Hon räddade klänningen och mig från sammanbrott. 

Spetsen var inte med på mönstret och min egen idé. På grund av den fick jag göra en ändring i ryggen. Först var nog tanken att jag skulle ha en djup urringning i ryggen, men så kom jag på att jag ju inte kunde ha bh då. Den fick jag av min syster i födelsdagspresent. Här ser ni också en inzoomning på bysten och jag tror att klänningen var skapad för kvinnor med lite mer yppig barm.

Frisyren kanske jag ska säga något om också. Den är gjord av min syster barndomsvän Emma på Salong Nice i Kvänum. Hon är jätteduktig och förstod vad jag var ute efter. Dessvärre kom det ju lite regn på lockarna och sedan åkte vi nedkabbat till fotograferingen så dagen efter var det inte mycket lockar kvar. Mitt hår kan närmast beskrivas som hästtagel.

Skorna är gamla, de köpte jag till min systers bröllop och de har varit med om en del. Jag älskar dem! Klänningen hade kanske inte perfekt passform och kan tyckas lite stor, men jag ville verkligen inte ha en för tajt klänning och späkningen (som de flesta brudar sysslar med) innan bröllopet gick inte så bra. Jag tror jag gick ned ett och annat kilo, men det var nog mest på grund av all stress.

Strumpebandet är broderat med blå sytråd. Det ramlade ner redan under fikaminglet direkt efter vigseln och hamnade då i brudgummens byxficka. Vår bröllopsnatt spenderade vi i mina föräldrars säng. Mamma hade bäddat med vita fina lakan med spets på. De fick vi även i bröllopspresent tillsammans med ett dubbeltäcke och en frikostigt bidrag till bröllopsresan.

Det var klänningen det. Min bröllopsbonanza fortsätter imorgon med själva vigseln.