söndag 3 juni 2012

Förälskad eller smått besatt

Jag annonserade i förra inlägget att jag hade gått och blivit kär i Baku. Det ska först göras klart att jag älskar min fästman över allt annat och det här påverkar på intet sätt vår relation.

När vi satt på flygplatsen i Istanbul och väntade på att resa vidare gick vi igenom vilka våra absoluta Eurovisionfavoriter var. Jennys var "Djingis Khan" och den ene Fredriks var "Bang en explosion". Min är "Lane Moje", Serbiens första bidrag från 2004. Jag älskade den från första stund och har insett att jag inte är ensam om det. Både Christer Björkman och Edward af Sillén verkar tycka mycket om den. Jag visste ju att Zeljko Joksimovic, som kompositören och sångaren heter, ställde upp även det här året, men hade inte lyssnat så mycket på låten.

I finalen fick låten startnummer 24 och mina vänner är vi det här laget ganska trötta. Jag känner ändå att jag måste gå ut i gången för att lyssna ordentligt. Jag går dessutom ganska långt fram. Det var så härligt att stå där sol allena och bara njuta av hans röst, de vackra tonerna och den obegripliga texten. Jag blev drabbad helt enkelt. Fredrik passade på att ta en bild.


Om det hade varit nog med det så hade kanske förälskelsen lagt sig ganska snart, men på flyget hem hände något spektakulärt. Han, Zeljko, kommer in i flygplanet som ska ta oss till Istanbul. Jag blir som en fnittrig fjortis och förmodligen lyser mina ögon som på just en sådan. Han ler lite snett åt mig. Sen sätter han sig på sätet framför mig. Helt otroligt. Jag får alltså sitta bakom honom och lyssna på hans röst som om möjligt är ännu härligare när han pratar än när han sjunger.

Men nej, jag bad inte om att bli fotad tillsammans med honom då jag hyser så mycket mer respekt för honom än för andra svenska kändisar... Jag kunde dock inte låta bli att ta en smygbild (som ni inte får se här) och passa på att nudda lite vid honom när det var dags att ta ner handbagaget.

Sen dess har jag lyssnat på låten "Nije ljubav stvar" så där en 20 ggr per dag. Och googlat på bilder. Jag gör aldrig sånt. Låten finns att ladda ner på hans hemsida. Och ta gärna hem trubaci-versionen också. Eller varför inte klicka på länkarna för att se och höra dem på Youtube.

Och därmed lovar jag att återgå till den här bloggens ursprungliga syfte.

2 kommentarer:

  1. Baku verkar ju helt underbart! Inte alls så som ens fördomar trodde att det skulle vara. Inte mina i alla fall :P

    Min favorit i ESC är Sestre, Slovenien 2002 =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den hade jag helt missat. Men så var jag ju i Italien det året och tittade inte på ESC då. Den var ju helt klart lite speciellt, kanske inte riktigt min smak ;-)

      Radera